gråta...

Blev äntligen klar med min engelska uppgift, den gick ut på att man skulle skriva om något som har påverkat ens liv och jag skrev om en hund jag saknar så otroligt mycket!
Har nog aldrig blivit så tårögd så att man börjat gråta när man skriver en uppgift...
Fattar inte att man kan sakna någon så mycket och gråta lika mycket idag som man gjorde när den dog för 8 år sedan, men jag vet att hon mår bättre där hon är nu och kanske ses man igen!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0